Dumsnålt och klantigt
Det här med Novemberkåsan innebär ju att träningen måste snäppas upp inte bara ett snäpp utan en hel stege. Då håller det inte att skjuta upp träningen, känna efter om man har tid eller titta ut och se efter hur vädret är. Vi. Måste. Träna. Punkt.
Så även om det spöregnade och flickvännen höjde på ögonbrynet (eftersom jag också lovat att röjja upp i lägenheten) så var det liksom dags att träna igår kväll. Även om det innebar minuspoäng hos min bättre hälft. Jag tänkte att jag kompenserar med att inte spendera hela alla-hjärtans-dagen med att köra enduro…
Hursomhelst; eftersom jag har högst begränsad budget så vill man ju slita på dubbdäcken så länge som möjligt. Plusgrader hela veckan och massor med regn gjorde att jag bestämde mig för att spara på mitt träningsdäck med dubb och istället slänga på ett vanligt bakdäck. Smart idé, eller hur? Ekonomisk inställning som hade fått Ingvar Kamprad att se ut som slösaktig.
Så jag krängde på ett gammalt halvslitet däck jag hade stående och tänkte att ”det här duger säkert” men någonstans visste jag ju att när man försöker tänka ”budget” så blir det också ”inte-så-speciellt-bra-alls”. Man lär sig aldrig.
Underlaget var slirigare än en politiker och där det dessutom var isfläckar kvar hade jag så klart noll grepp. Framhjulet hade förvisso dubb men det blir å andra sidan dålig känsla med det mot stenarna. Kort sagt; redan efter tio minuter sa jag till polaren att det här var ”väl kanske inte världens roligaste körning”. Varpå han garvade och konstaterade att jag hellre verkade vilja städa än köra enduro. Så här i efterhand hade det nog också varit en bättre idé, men istället tänkte jag att det är just sådant här som man ska träna på. Köra sig trött när det är jävligt. Alltid ger det något. Om inte annat så är det skönt mentalt.
Men nog sjutton var det dumsnålt att inte köra dubbdäck bak. Speciellt så här i efterhand. Man tror att man ska spara pengar, men det slutar med att det egentligen bara blev dyrare. Nu gick det ju timmar till ingenting.
Och polaren vet också exakt hur lätt det är att trigga igång mig med just sådana där uttalanden. Säg; "jag tror inte du orkar" och jag gör allt för att motbevisa.
Så vi fortsatte djupare in i skogen och stundtals, där jag hade grepp, var det riktigt kul. Men sedan känner jag att bakhjulet spinner litet väl mycket… Kollar och har fått punktering. Måste dragit sönder däcklåset vid montering för ventilen är avdragen och det enda som är kvar är att linka sig hem, lasta in skrotet i skåpet och gå in i väggen. Klantarsle.
Sämsta körningen så här långt i år. Men vi får poäng för ambition.
Nu blir det inköp av nya dubbdäck samt ett par böner till vädergudarnma om att bestämma sig om det ska vara vår eller vinter istället för det här ickevädret vi har nu.
Projektet fortsätter.
