En vanlig tisdag

Tisdag kväll. Drar från kontoret och stångas i eftermiddagskön ut till banan. Sväljer en korv med bröd som uppladdning, stämplar träningskortet och byter om inomhus. Ute är det blötsnö, men i alla fall vitt på marken lite här och där. Det närmsta vi varit vinter i Stockholm sedan November känns det som. LEDX på hjälmen och Endurotech på hojen lyser upp rejält men jag reflekterar ändå över att jag nog skulle vilja ha ännu mer ljus - speciellt där det inte är någon snö vore det fint med ytterligare puff. Man blir liksom aldrig nöjd. 

Fint spår och så jäkla kul körning. Polaren är tillbaka i sadeln efter sin skada och det blir sådan där grym körning där vi turas om att ligga först. Man är snabbare i någon sektion, långsammare i någon annan. Och gör man en miss får man äta upp det direkt. Få saker sporrar så bra som att känna polarens ljuskägla i ryggen. Litet blött här och där ger is på stövlarna och självklart missbedömmer jag ett öppet vattenhål och får en rejäl dusch på både händer och bröst. En kväll när man är glad åt 35 watt handtagsvärmare. 

Vi kör slut på batterierna innan vi packar ihop, det ångar om både kropp och själ efteråt. Glädjemätaren slår i taket sådana här kvällar. Och egentligen har vi inte gjort mer än att vi varit och kört ett halvdant träningspass i mörkret, i kylan, i blötsnön. Hojen är allt ett effektivt litet lyckopiller.  

Man borde alltid köra mer.