Bild
Nästa artikelGubben nöter på
Publicerad 27 april 2016
Bloggen
Efter att ha fyllt 40 är det nu den stora nedförsbacken börjar. Men jag försöker motverka det så gott det går...
Senaste veckan har innehållit alldeles för mycket jobb och andra aktiviteter. Men eftersom jag fyllde 40 i förra veckan och klev in i gubbligan på allvar så tog jag en semesterdag och körde enduro med en kompis. Bra dag! Kan tänka mig att fylla år igen faktiskt. Speciellt när jag funderar över alternativet.
Vi kör ju en hel del på kvällarna och det 48 watts LED-ljus jag testat har fungerat över förväntan. Bra spridning och hyfsad längd. Bra komplementsljus. Vikten på lampan är helt okej men de hammarband jag använde för att bocka till ett fäste var allt litet för klena. Under gårdagens körning på Botkyrka MK, allmänt känd som Stenkyrka för det är snart ingen jord kvar i spåret, så vibrerade det så pass att bandet gick av. Plopp, så hade jag en lykta dinglandes på framskärmen. Måste gå upp en storlek på det där...
Försöker att få till tre körningar per vecka och det har faktiskt gått rätt okej, man nöter på och jag är tacksam över att slippa dubbdäcken. Börjar däremot bli litet lätt stressad över en annan utmaning som kommer upp alldeles för snabbt. Precis som 16053 andra galningar ska jag springa Stockholm Marathon om en månad. Anmälde mig redan i höstas "så att jag inte skulle slarva med konditionsträningen i vinter", men det lyckades jag nog göra ändå. Det där kommer att bli en riktig utmaning. Körde i alla fall litet backintervall idag på lunchen. Benen kändes dock inte alls som om de hade speciellt mycket spring i sig, men litet motstånd uppför Västerbron är säkert bara bra träning för pannbenet.
Vi kör ju en hel del på kvällarna och det 48 watts LED-ljus jag testat har fungerat över förväntan. Bra spridning och hyfsad längd. Bra komplementsljus. Vikten på lampan är helt okej men de hammarband jag använde för att bocka till ett fäste var allt litet för klena. Under gårdagens körning på Botkyrka MK, allmänt känd som Stenkyrka för det är snart ingen jord kvar i spåret, så vibrerade det så pass att bandet gick av. Plopp, så hade jag en lykta dinglandes på framskärmen. Måste gå upp en storlek på det där...
Försöker att få till tre körningar per vecka och det har faktiskt gått rätt okej, man nöter på och jag är tacksam över att slippa dubbdäcken. Börjar däremot bli litet lätt stressad över en annan utmaning som kommer upp alldeles för snabbt. Precis som 16053 andra galningar ska jag springa Stockholm Marathon om en månad. Anmälde mig redan i höstas "så att jag inte skulle slarva med konditionsträningen i vinter", men det lyckades jag nog göra ändå. Det där kommer att bli en riktig utmaning. Körde i alla fall litet backintervall idag på lunchen. Benen kändes dock inte alls som om de hade speciellt mycket spring i sig, men litet motstånd uppför Västerbron är säkert bara bra träning för pannbenet.