Bild
Nästa artikelKnäskadad midsommarhälsning
Publicerad 21 juni 2018
Bloggen
Det blir en midsommarhälsning med knäet i högläge. Klantade mig och då är det bara att betala priset för sitt misstag. Priset för bra knäskydd känns dock just nu som väldigt lågt.
Text
Magnus Wassén
Värda sin vikt i guld. Precis så känner jag just nu för mina knäskydd som är ett par rejäla ortoser. Denna gång satt ett par Donjoy om min knäled, men märket känns mindre viktigt. Jag gjorde för ett antal år sedan en artikel om knäskydd och intervjuade i samband med det Svemos förbundsläkare Stephan Filipowski. Han konstaterade att det är en fördel att ha ortoser men att de ska sitta riktigt hårt för att kunna göra sitt jobb.
En ortos är alltså skydd som har stabiliserande metallskenor vilka minskar vridningsvåldet mot knäleden, samt riskerna för översträckning. Jag grävde inför den artikeln i de få undersökningar som gjorts om skador inom enduro och motocross och konstaterade att skador efter slag mot knäskålen är relativt ovanligt, eller rättare sagt att vilka Biltema-skydd som helst fixar det, medan skador mot knäleden när det gäller vridningar är desto vanligare och endast kan förhindras med knäskydd av typen ortos. Sedan ska man också poängtera vikten av att träna upp musklerna kring knäet.
I samband med den artikeln bestämde jag mig för att alltid köra med rejäla knäskydd. Jobbigare att ta på sig. Lite otympliga. Dyra. Men när jag nu sitter i väntrummet på Artrokliniken så är jag jäkligt tacksam för de där skydden.
Kom i obalans igår på träningen, slängde ut vänster fot i ren reflex, slog i en sten, vred knäet. Alla som gjort den typen av skada känner igen smärtan som är som en vit blixt genom hjärnan.
Väntar i skrivande stund på magnetröntgen men jag har så pass stabilitet i knäleden att ingen tror att något gått av i alla fall. Det ser ut att bli kryckor ett kortare tag, sedan rehab 6-8 veckor med litet tur. Längre om även bakre korsbandet är skadat. Sur räkning, men gör man misstag så får man betala, så funkar det ju. Dessutom är det ingen fraktur, det känns ju skönt.
Det finns två kategorier enduroförare, sa tränaren Stefan da Silva till mig en gång. De som skadat knäna – och de som väntar på att göra det. Nu är ju det här en lindrig skada, men för mig i alla fall så belyser den vikten av att ha rejäla knäskydd – med skydd för vridningsvåld. Släng de där pimpade hockey-skydden som jag vet att många utav er åker runt med. Investera i bra skydd. Det är dina knän värda. Jag kan så klart inte säga hur stor skillnad de gjorde i mitt fall, men med tanke på skadan gissar jag att de var skillnaden mellan ett ledbandsbrott och att det höll ihop, vilket det verkar ha gjort.
Men smartast av allt hade ju varit att aldrig ens försätta sig i situationen, det är jag den förste att erkänna.
En ortos är alltså skydd som har stabiliserande metallskenor vilka minskar vridningsvåldet mot knäleden, samt riskerna för översträckning. Jag grävde inför den artikeln i de få undersökningar som gjorts om skador inom enduro och motocross och konstaterade att skador efter slag mot knäskålen är relativt ovanligt, eller rättare sagt att vilka Biltema-skydd som helst fixar det, medan skador mot knäleden när det gäller vridningar är desto vanligare och endast kan förhindras med knäskydd av typen ortos. Sedan ska man också poängtera vikten av att träna upp musklerna kring knäet.
I samband med den artikeln bestämde jag mig för att alltid köra med rejäla knäskydd. Jobbigare att ta på sig. Lite otympliga. Dyra. Men när jag nu sitter i väntrummet på Artrokliniken så är jag jäkligt tacksam för de där skydden.
Kom i obalans igår på träningen, slängde ut vänster fot i ren reflex, slog i en sten, vred knäet. Alla som gjort den typen av skada känner igen smärtan som är som en vit blixt genom hjärnan.
Väntar i skrivande stund på magnetröntgen men jag har så pass stabilitet i knäleden att ingen tror att något gått av i alla fall. Det ser ut att bli kryckor ett kortare tag, sedan rehab 6-8 veckor med litet tur. Längre om även bakre korsbandet är skadat. Sur räkning, men gör man misstag så får man betala, så funkar det ju. Dessutom är det ingen fraktur, det känns ju skönt.
Det finns två kategorier enduroförare, sa tränaren Stefan da Silva till mig en gång. De som skadat knäna – och de som väntar på att göra det. Nu är ju det här en lindrig skada, men för mig i alla fall så belyser den vikten av att ha rejäla knäskydd – med skydd för vridningsvåld. Släng de där pimpade hockey-skydden som jag vet att många utav er åker runt med. Investera i bra skydd. Det är dina knän värda. Jag kan så klart inte säga hur stor skillnad de gjorde i mitt fall, men med tanke på skadan gissar jag att de var skillnaden mellan ett ledbandsbrott och att det höll ihop, vilket det verkar ha gjort.
Men smartast av allt hade ju varit att aldrig ens försätta sig i situationen, det är jag den förste att erkänna.