Bild
Nästa artikelMäktigt påslag i Enköping
Publicerad 20 juni 2016
Bloggen
Snacka om att det var grymt bra ös i skogarna kring Enköping i helgen. Verkligen imponerande! Som amatör undrar man ju lite om vi håller på med samma sport eller om de har någon ny typ av däck som gör att de har fäste hela tiden.
Text
Magnus Wassén
Jag och polaren åkte upp till Enköping för att se prologen och sedan också racet på lördagen. Sjukt kul och inspirerande! Förarna satte ju en ny nivå när det gäller begreppet att "ladda på". Ärligt talat, vi amatörer nuddar ju knappt gasen i jämförelse.
När man dessutom står på gräsgärdet och kollar så kan man ju konstater att jag måste köpa samma däck som de här killarna använder. Jag hade halkat runt som bambi och hunnit vurpa flera gånger om, om jag försökt hålla ens i närheten av deras fart. Skämt å sido, mycket imponerande att se världsstjärnor på så nära håll. Och inte minst att se hur många duktiga förare vi har i Sverige.
Var givetvis även och kikade på nya KTM 2017 också. Jag är svårt sugen...
En reflektion från tävlingen är också att Enduro VM kräver ganska mycket av att man som besökare är rätt insatt i hur det funkar. Här skulle programbladet kunna vara mer förklarande kring hur startordningen är, vad det är för olika sträckor, varför förarna byter däck efter sista sträckan, varför de gör det själva, hur de olika klasserna fungerar och varför det ens är fem olika klasser när det även finns en EnduroGP-sammanställning med alla klasserna sammanslagna. För en vanlig besökare är exempelvis skillnaden mellan Junior och Youth inte helt självklar, även om vi nördar har lärt oss skillnaden (men vi är alltid lite osäkra på hur det nu var med åldersgränserna).
Mycket endurosnack så klart och eftersom jag gått ut med målsätttningen om att ställa upp i Novemberkåsan - hur galet det nu än må vara - så snackade vi så klart en del om det också med allt och alla. Kände i bilen hem onekligen lite stress över att ha haft fyra veckor utan träning... Men nu är gipset av och jag börjar få upp rörligheten i handen. Dags att sätta igång igen. Hojkörning ligger någon vecka bort men ikväll blir det löpning för att få igång konditionen igen. Men det känns lite motigt i kroppen att dra igång, det ska erkännas. Jag tror att latmasken fått lite fotfäste i kroppen.
När man dessutom står på gräsgärdet och kollar så kan man ju konstater att jag måste köpa samma däck som de här killarna använder. Jag hade halkat runt som bambi och hunnit vurpa flera gånger om, om jag försökt hålla ens i närheten av deras fart. Skämt å sido, mycket imponerande att se världsstjärnor på så nära håll. Och inte minst att se hur många duktiga förare vi har i Sverige.
Var givetvis även och kikade på nya KTM 2017 också. Jag är svårt sugen...
En reflektion från tävlingen är också att Enduro VM kräver ganska mycket av att man som besökare är rätt insatt i hur det funkar. Här skulle programbladet kunna vara mer förklarande kring hur startordningen är, vad det är för olika sträckor, varför förarna byter däck efter sista sträckan, varför de gör det själva, hur de olika klasserna fungerar och varför det ens är fem olika klasser när det även finns en EnduroGP-sammanställning med alla klasserna sammanslagna. För en vanlig besökare är exempelvis skillnaden mellan Junior och Youth inte helt självklar, även om vi nördar har lärt oss skillnaden (men vi är alltid lite osäkra på hur det nu var med åldersgränserna).
Mycket endurosnack så klart och eftersom jag gått ut med målsätttningen om att ställa upp i Novemberkåsan - hur galet det nu än må vara - så snackade vi så klart en del om det också med allt och alla. Kände i bilen hem onekligen lite stress över att ha haft fyra veckor utan träning... Men nu är gipset av och jag börjar få upp rörligheten i handen. Dags att sätta igång igen. Hojkörning ligger någon vecka bort men ikväll blir det löpning för att få igång konditionen igen. Men det känns lite motigt i kroppen att dra igång, det ska erkännas. Jag tror att latmasken fått lite fotfäste i kroppen.