Bild
Nästa artikelNedräkning inledd
Publicerad 6 juni 2016
Bloggen
Istället för att köra springa maraton och köra race i Knivsta kollar jag in gamlingar som visar var skåpet ska stå.
Text
Magnus Wassén
Det har blivit mycket mer after work-öl än träning senaste veckan, men det måste det väl bli slut med. Efter att ha träffat ortopeden igen är det nu i alla fall klart att mina frakturer läker bra, jag var lite orolig för att de skulle bryta upp dem då den första läkaren mest bara tyckte att det såg "hyffsat bra ut" och det är ju oftare än omskrivning för "borde göras om" än något annat. Hursomhelst; fyra veckor gips och sedan sex veckor rehab är dommen så här långt, varpå jag givetvis tagit tillvara på kvällarna mer på uteserveringar än inne på ett gym.
Men nedräkningen är inledd! :-) Räknar med att kunna börja köra igen under rehabtiden, någon gång mitten av juli lär det väl bli.
Hade som plan att dels köra Utö swimrun förra helgen men med gips var ju det inte tänkbart. Nu i helgen var originalplanen att springa Stockholm Maraton men om jag ändå inte kunde göra något bra resultat kändes det inte så kul. Om det hade varit superviktigt så hade jag antagligen linkat mig igenom men nu hejjade jag istället fram min gamla kollega Johan Ahlberg som gjorde ett kanonlopp. Han såg stark ut uppför Västerbron och gjorde maraton på 3:30, vilket är en riktigt bra tid. Johan ska också starta i Novemberkåsan, hans tredje försök tror jag det är och nu definitivt med sikte på målgång. Konditionen verkar definitivt finnas där. Starkt jobbat!
Söndagen blev av förklarliga skäl inte vikt till endurorace i Knivsta, istället målade jag fasaden på sommarstugan och kollade MotoGP. Jag har följt GP-VM sedan 1990 närmast slaviskt och vet inte hur många gånger jag sagt; "det här är nog den bästa säsongen någonsin" - men nu verkar det vara så igen. Vilket race!
Jag är inte bara imponerad av gamlingen Valentino Rossis magiska körskicklighet under den fantastiska fajten med Marquez, racet bjöd på så mycket mer. Lorenzos problem, hans iskyla att försöka försvara sin position trots uppenbara problem, Viniales temperament och vilja att komma om allt och alla, Iannones idiotiska torpedering, för att nämna några höjdpunkter.
Snyggt också med förarnas hedran av Luis Salon, vilket givetvis förmörkade helgen för oss alla.
Kommande vecka måste det nog börja bli lite träning på gym för att inte bli helt tillbaka till stadiet av en soffpotatis, men det kommer onekligen fortfarande att ta lång tid innan det kan bli någon vettig körning. Under tiden hoppas jag att ni andra tar ett pass extra åt mig, okej?
Men nedräkningen är inledd! :-) Räknar med att kunna börja köra igen under rehabtiden, någon gång mitten av juli lär det väl bli.
Hade som plan att dels köra Utö swimrun förra helgen men med gips var ju det inte tänkbart. Nu i helgen var originalplanen att springa Stockholm Maraton men om jag ändå inte kunde göra något bra resultat kändes det inte så kul. Om det hade varit superviktigt så hade jag antagligen linkat mig igenom men nu hejjade jag istället fram min gamla kollega Johan Ahlberg som gjorde ett kanonlopp. Han såg stark ut uppför Västerbron och gjorde maraton på 3:30, vilket är en riktigt bra tid. Johan ska också starta i Novemberkåsan, hans tredje försök tror jag det är och nu definitivt med sikte på målgång. Konditionen verkar definitivt finnas där. Starkt jobbat!
Söndagen blev av förklarliga skäl inte vikt till endurorace i Knivsta, istället målade jag fasaden på sommarstugan och kollade MotoGP. Jag har följt GP-VM sedan 1990 närmast slaviskt och vet inte hur många gånger jag sagt; "det här är nog den bästa säsongen någonsin" - men nu verkar det vara så igen. Vilket race!
Jag är inte bara imponerad av gamlingen Valentino Rossis magiska körskicklighet under den fantastiska fajten med Marquez, racet bjöd på så mycket mer. Lorenzos problem, hans iskyla att försöka försvara sin position trots uppenbara problem, Viniales temperament och vilja att komma om allt och alla, Iannones idiotiska torpedering, för att nämna några höjdpunkter.
Snyggt också med förarnas hedran av Luis Salon, vilket givetvis förmörkade helgen för oss alla.
Kommande vecka måste det nog börja bli lite träning på gym för att inte bli helt tillbaka till stadiet av en soffpotatis, men det kommer onekligen fortfarande att ta lång tid innan det kan bli någon vettig körning. Under tiden hoppas jag att ni andra tar ett pass extra åt mig, okej?