Negativa tankar

Visst, man måste ju börja någonstans. Synd bara att man inte började köra enduro när man var 20. Det här projektet är ju smått omöjligt.

Litet trist söndag, borde åkt och kört ett pass enduro men fastnade hemma med tankarna i en negativ spiral. Vad är poängen med det här projektet med Kåsan egentligen? Det tar mycket tid. Och jag måste uppenbarligen öka träningen markant. Om man inte är bättre än så här borde man kanske bara ta och ägna sig åt något helt annat istället. Kanske flugfiske ? Att sluta i mitten av resultatlistan på Östra är ju ett skämt när man siktar mot startlinjen av Novemberkåsan. Bara sju månader kvar. Borde antagligen vara sju år. 

Som 40-årskris hade det varit betydligt enklare att köpa sig en liten sportbil än det här. 

Det är när jag tävlat som jag inser hur omöjligt det här projektet är och då känns det litet tröstlöst, det ska erkännas. Allt känns litet sugigt. Segt. Trist. Lönlöst. Men jag har varit här förr. Jag vet att det blir bättre. Det är bara att nöta på. Man skapar sina egna förutsättningar och då gäller det bara att jobba hårdare. Inget kommer gratis.

Äsch, nu blir det långpass löpning istället för mer gnäll.