Semestertider i endurospåret

Det blir på något konstigt sätt alltid mindre tid till träning än vad man planerat för. Är inte det konstigt? I år har jag spenderat semestern i sommarstugan och där finns det absolut finns bra möjligheter att sticka iväg och köra litet enduro. Men nu börjar jag förstå varför mina kompisar som är småbarnsfarsor på något sätt får mindre träning på hela semestern än en vanlig arbetsvecka. Jag har alltid tyckt att det är märkligt men kan konstatera att som nybliven farsa blir det färre pass. Jag vet, prioriteringsfråga, det där… 
På fyra veckor har jag bara kört fyra pass, vare sig mer eller mindre. Körde Laxå och Hallsberg som jag gillar för att de är så stor skillnad mot hemmabanorna i Stockholm – långcross kan man kalla det – och så Vingåker som bjuder på ett kort men fint spår.

Bra pass allihop, men i Hallsberg körde jag soppatorsk och avslutade sista varvet med att putta hojen en kilometer. Det hade väl inte varit någon sak om jag inte lyckades med konststycket att göra det återigen idag i Vingåker. Som Albert Einstein lär ha sagt: ”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat”. Inser att den här vajerdragningen till hjälmljuset kanske inte är helt optimal när det gäller att hålla instrumenteringen clean…

Just nu är det väl en stund i ”eftertankens kranka blekhet” innan det är dags för Gripendygnet. Vi ska ju köra ett lag på tre, och lika skoj som den idéen verkade när vi bestämde oss, lika idiotiskt verkar beslutet nu. Men skoj blir det garanterat ändå! Dags för lite service i morgon, ladda batterier, transponder och börja packa ihop prylarna…