Bild
Nästa artikel
Bokslut endurobloggeriet 2019
Publicerad 2 januari 2020
Bloggen
Såhär på nyårsdagen så är det många som gör årsbokslut. Hur var 2019 egentligen?
Text
Magnus Wassén
Jag tänkte på det idag. Hur var 2019 egentligen? Känns som om jag tidvis varit så upptagen att jag inte hunnit minnas, känna eller tänka på vad som varit. Kan konstatera att det inte riktigt blev ett år som jag tänkte mig.
Dels började året med att motorcykeltidningen Bike försvann från förlaget jag jobbar för, vilket gjorde att Endurobloggen blev än mer en privat fritidssysselsättning. Året började dessutom med rehab efter att ha dragit av korsbandet i knäet under 2018. Körde enduro första gången i mars. Började samtidigt under våren helrenovera en lägenhet samtidigt som jag jobbade heltid och försökte hinna vara småbarnspappa. Det gick väl sådär kan man konstatera. Körde i alla fall första VRM-tävlingen i samband med Enduro SM i Östhammar och hade grymt skoj även om jag var otränad.
Rapporterade från lanseringen av modellprogramet från Sherco för 2020 och hade stora visioner om att göra fler provkörningar och tester under året. Men verkligheten hann ikapp. Insåg under sommaren att dygnet har 24 timmar och att jag är för ineffektiv för att kunna krama ur mer av dem. Känns som om jag kunde det förr, så eventuellt är det en åldersfråga. Eller så har små barn egenskapen av att käka tid. Kanske är det både ock. Hade många idéer för 2019 som aldrig förverkligades. Livet kom liksom emellan.
Fick i alla fall till två veckors semester under sommaren, vilket nog var klokt med tanke på familjen. Köpte i samma veva en ny Sherco SEF 300 och gillar verkligen KYB-fjädringen. Men knappt hann jag få hojen innan jag gjorde mitt bästa för att jobba bort all fritid under augusti, september och oktober. Stress för att få klart alla projekt jag är duktig på att dra igång. Ställde in resterande deltävlingar i VRM och kände mig rent allmänt bara slutkörd och överarbetad. Blev en grinig gammal gubbe, kort sagt. Borde så klart prioriterat att köra lite mer enduro, må bättre och istället hyra in mer snickarhjälp till renoveringsprojektet – som tog alldeles för lång tid eftersom jag tror att jag kan göra allt själv. Men det är alltid lätt att vara efterklok.
Körde Gotland Grand National för att få till en grabbhelg. Körde klubbens minikåsa – MC Sport Kåsan – men tänkte aldrig ens tanken att försöka köra Novemberkåsan.
Ja, ungefär så var mitt 2019 ur enduroperspektiv och med andra ord blev det relativt få timmar körning. Förhoppningsvis blir det mer 2020 – men med ett till barn på gång är jag försiktig med att ens tänka tanken. Man får ta det som det kommer. Hoppas hinna köra något vinterrace (även om det just nu är fem plusgrader och snöfritt i Stockholm) innan det blir race till BB, men det där kan vara svårt att styra så jag gör inte någon planering. Det blir vad det blir – men 2020 blir bra oavsett. God fortsättning!
Dels började året med att motorcykeltidningen Bike försvann från förlaget jag jobbar för, vilket gjorde att Endurobloggen blev än mer en privat fritidssysselsättning. Året började dessutom med rehab efter att ha dragit av korsbandet i knäet under 2018. Körde enduro första gången i mars. Började samtidigt under våren helrenovera en lägenhet samtidigt som jag jobbade heltid och försökte hinna vara småbarnspappa. Det gick väl sådär kan man konstatera. Körde i alla fall första VRM-tävlingen i samband med Enduro SM i Östhammar och hade grymt skoj även om jag var otränad.
Rapporterade från lanseringen av modellprogramet från Sherco för 2020 och hade stora visioner om att göra fler provkörningar och tester under året. Men verkligheten hann ikapp. Insåg under sommaren att dygnet har 24 timmar och att jag är för ineffektiv för att kunna krama ur mer av dem. Känns som om jag kunde det förr, så eventuellt är det en åldersfråga. Eller så har små barn egenskapen av att käka tid. Kanske är det både ock. Hade många idéer för 2019 som aldrig förverkligades. Livet kom liksom emellan.
Fick i alla fall till två veckors semester under sommaren, vilket nog var klokt med tanke på familjen. Köpte i samma veva en ny Sherco SEF 300 och gillar verkligen KYB-fjädringen. Men knappt hann jag få hojen innan jag gjorde mitt bästa för att jobba bort all fritid under augusti, september och oktober. Stress för att få klart alla projekt jag är duktig på att dra igång. Ställde in resterande deltävlingar i VRM och kände mig rent allmänt bara slutkörd och överarbetad. Blev en grinig gammal gubbe, kort sagt. Borde så klart prioriterat att köra lite mer enduro, må bättre och istället hyra in mer snickarhjälp till renoveringsprojektet – som tog alldeles för lång tid eftersom jag tror att jag kan göra allt själv. Men det är alltid lätt att vara efterklok.
Körde Gotland Grand National för att få till en grabbhelg. Körde klubbens minikåsa – MC Sport Kåsan – men tänkte aldrig ens tanken att försöka köra Novemberkåsan.
Ja, ungefär så var mitt 2019 ur enduroperspektiv och med andra ord blev det relativt få timmar körning. Förhoppningsvis blir det mer 2020 – men med ett till barn på gång är jag försiktig med att ens tänka tanken. Man får ta det som det kommer. Hoppas hinna köra något vinterrace (även om det just nu är fem plusgrader och snöfritt i Stockholm) innan det blir race till BB, men det där kan vara svårt att styra så jag gör inte någon planering. Det blir vad det blir – men 2020 blir bra oavsett. God fortsättning!