På det igen

Jag slog av korsbandet i somras och bestämde mig för att inte göra en operation och rekonstruera korsbandet. Delvis för att jag då skulle missat hela årets säsong, delvis för att jag vill ge träningen en chans innan jag kastar in handduken. Smart eller osmart? Det kommer framtiden få visa.
Rehabträningen har väl funkat okej. Jag kunde givetvis ha kört mer, det kan man alltid, men jag upplever knäet som stabilt och utan några direkta problem nu. Men jag bestämde mig också tidigt för att inte tävla i vinter och undvika snöspår, för att inte riskera att slå i och slå upp en värre skada. Sidoligamenten i knäet är ju hela ännu så länge. 
Men nu har jag äntligen varit iväg och kört enduro. Jäklar vad kul det var! Solig fin dag och enkla spår, livet kunde inte varit bättre. Men det var tydligt att det är lång väg tillbaka när man inte kört på länge. Jag var långsam. Jag blev trött. Det var väl kanske lite som vanligt förresten… Jag kände också att det sitter mycket i huvudet. Jag blev osäker när det var tekniska partier. Och även om jag vet att lägre fart bara är dåligt så slog jag ändå av på farten, för jag åker runt och är litet rädd för att krascha. Hur bra tror ni det blir? Inte fasen blir det bättre i alla fall.
En annan sak jag kände var att jag saknade tajmingen mellan gas, broms, koppling. Det där finliret, du vet. Bromsar rent allmänt lite tidigt, slår på gas för sent, rullar för länge genom kurvor. Okej, allt kommer väl, första gångerna efter ett långt uppehåll ska man kanske inte ha några större förväntningar.


Det är i alla fall en startpunkt. Nu har jag dessutom en renovering av en lägenhet att bita tag i så att jag får någonstans att bo. Någon hårdkörning i endurospåret blir det inte ännu. Jag ska nöta lite mer i gymmet, bygga muskler kring knäet, men förhoppningsvis komma igång ordentligt när det blir vår.

Samtidigt är abstinensen svår...  

Lägger litet tid och energi på att också försöka planera litet mer kring det här projektet med Endurobloggen. Superkul att så många peppar och gillar bloggen! Det ger bränsle för att fortsätta hålla igång även om det blir helt privat och egenbekostat. Tanken är så klart att lägga det på en "lagom nivå". Fan vet om jag lyckas, bokade precis flygbiljetter för att sticka och kolla in en drömtävling och givetvis skriva reportage, bokar tävlingshelger i kalendern och listar jobba jag skulle vilja få till. Ambitionsnivån är kanske litet onödigt hög just nu. Verkligheten kanske kommer ikapp, den brukar ju det, men förhoppningsvis kommer vi ändå en bit på väg innan dess. På återhörande!