Bild
Nästa artikel
Vad händer med Endurobloggen
Publicerad 20 november 2020
Bloggen
Har fått många tillrop kring att börja skriva mer och ska väl ta tag i det här igen. Men vad har hänt sedan sist egentligen? Jo tack, 2020 har varit ett riktigt skitår med många skador.
Text
Magnus Wassén
För att göra en lång historia kort så har 2020 inte varit något bra år vad det gäller enduro för min del. Det är det väl å andra sidan inte det bästa året kanske för någon med tanke på all skit som corona fört med sig, så jag ska inte gnälla.
Även om jag inte gick in i någon vägg så var jag sjukt låg på energi under förra hösten. Familjen är prio ett, jobbet kommer därefter för lånen ska betalas och mat ska på bordet. Finns det energi kvar efter det så kanske man kan köra enduro och när man väl har kört så kan man skriva om det. Men det var med näppe jag klarade ettan och tvåan på den listan.
Men 20202 började fantastiskt med att vi fick en dotter. Alla mår bra och det är ju det viktigaste. Men helt ärligt så tar det rätt mycket mer tid med två barn istället för ett. Mer än jag kunde föreställa mig.
Och när jag väl fick tid att börja köra enduro efter vintern så klantade jag mig under första träningspasset.
Körningen gick knackigt men lagom till att det började bli riktigt kul och jag började slå på lite mer så... ja... slog jag på arslet och slog jag av fästet till nyckelbenet. Skämdes som en hund över att under coronapandemin behöva knalla in på akuten för röntgen.
Rehab på det, sex-sju veckor. Tränade därefter kanske två gånger innan jag – återigen – lyckades krascha så rejält att jag blev groggy. Sträckte då ut ligamenten i höger knä så vila igen ett par månader. Började köra igen i september. Hann väl med två-tre pass innan jag knäckte bakramen. Där gick luften liksom ur mig. 2020 har inte varit mitt enduroår.
Men nu är det väl dags att ta nya tag. Ska se om jag orkar börja väcka bloggen till liv igen. Har beställt ny hoj och bokat tävlingsnummer till både Östra och VRM för 2021. Det finns i alla fall ambition att hinna med mer än att bara jobba, byta blöjor, laga mat och leka snickare.
Ambitionen kring tester och provkörningar här på Endurobloggen är dock på en rätt låg nivå. Jag ska försöka uppdatera lite om min egen körning och fix med motorcykeln. Kommer jag ut på SM-race 2021 så blir det säkert intervjuer med förare men för att orka med kommer jag lägga ribban försiktigt lågt kring hur mycket jag ska uppdatera.
PS. Vill du köpa en Sherco 300 SEF Factory som bara gått 40 timmar med nyservad KYB-gaffel, nya däck och helt oanvänd plast? Maila mig på magnus@endurobloggen.se :-) Ja, ny bakram, så klart. ;-) Bästa priset, kompis.
Även om jag inte gick in i någon vägg så var jag sjukt låg på energi under förra hösten. Familjen är prio ett, jobbet kommer därefter för lånen ska betalas och mat ska på bordet. Finns det energi kvar efter det så kanske man kan köra enduro och när man väl har kört så kan man skriva om det. Men det var med näppe jag klarade ettan och tvåan på den listan.
Men 20202 började fantastiskt med att vi fick en dotter. Alla mår bra och det är ju det viktigaste. Men helt ärligt så tar det rätt mycket mer tid med två barn istället för ett. Mer än jag kunde föreställa mig.
Och när jag väl fick tid att börja köra enduro efter vintern så klantade jag mig under första träningspasset.
Körningen gick knackigt men lagom till att det började bli riktigt kul och jag började slå på lite mer så... ja... slog jag på arslet och slog jag av fästet till nyckelbenet. Skämdes som en hund över att under coronapandemin behöva knalla in på akuten för röntgen.
Rehab på det, sex-sju veckor. Tränade därefter kanske två gånger innan jag – återigen – lyckades krascha så rejält att jag blev groggy. Sträckte då ut ligamenten i höger knä så vila igen ett par månader. Började köra igen i september. Hann väl med två-tre pass innan jag knäckte bakramen. Där gick luften liksom ur mig. 2020 har inte varit mitt enduroår.
Men nu är det väl dags att ta nya tag. Ska se om jag orkar börja väcka bloggen till liv igen. Har beställt ny hoj och bokat tävlingsnummer till både Östra och VRM för 2021. Det finns i alla fall ambition att hinna med mer än att bara jobba, byta blöjor, laga mat och leka snickare.
Ambitionen kring tester och provkörningar här på Endurobloggen är dock på en rätt låg nivå. Jag ska försöka uppdatera lite om min egen körning och fix med motorcykeln. Kommer jag ut på SM-race 2021 så blir det säkert intervjuer med förare men för att orka med kommer jag lägga ribban försiktigt lågt kring hur mycket jag ska uppdatera.
PS. Vill du köpa en Sherco 300 SEF Factory som bara gått 40 timmar med nyservad KYB-gaffel, nya däck och helt oanvänd plast? Maila mig på magnus@endurobloggen.se :-) Ja, ny bakram, så klart. ;-) Bästa priset, kompis.