Kåsapremiär i Botkyrka

Min lokala klubb Botkyrka MK bjöd i år in till en ”minikåsa” med dag och nattetapper. MC Sport Kåsan gick i helgen och även om kroppen inte riktigt håller med så hoppas huvudet på att det blir en fortsättning på den här tävlingen. Vilken utmaning det var!

Tävlingen var uppdelad så att vi körde både dag- och mörker. Första start klockan 12 och två timmar, därefter vila fram till 16 då det var dags för mörkerkörningen. Vi dryga 70 motionärsgubbar körde 5 varv på dagen och fyra på kvällen. Varvtiderna för motionärer runt 25-30 minuter. Längre om man borrade sig fast så klart… Vilket det fanns alla möjligheter att göra på den här banan.
Innan start var i alla fall hojen i trim och jag hade laddat upp med åtta par handskar, tre klädesombyten, ullunderställ för att slippa frysa, dubbla hjälmar och ljus tillräckligt för att lysa upp en fotbollsplan. Kändes litet overkill när jag packade, men det behövdes.

Redan första varvet blev jag förvånad över hur mycket träskmark på det lilla område som är Botkyrka MK. Det är ju mest sten och berghällar känns det som när man kör det vanliga endurospåret. Men banläggaren hade gjort ett fantastiskt jobb och med litet hjälp från vädrets makter i form av novemberregn fanns det grymt många möjligheter att sätta fast hojen. Sanslöst bra dragning helt enkelt.
Varvet var omkring 30 minuter långt och sedan fanns möjlighet att vila, men samtidigt fanns en totaltid att förhålla sig till, som på en typ 1-tävling med andra ord. 

Jag tyckte att det rullade på ganska bra under dagen, men nog sjutton blev jag trött. Och fastnade gjorde jag också. Det finns en bild när jag borrar i ett kärr som sammanfattar litet av hur det var. Det satt fast folk i det spår jag ville ta till vänster, så istället tar jag sats och försöker ta kärret mer till höger. Bra gas, Shercon ylar och jag tänker att farten är min vän. Men sedan tar det väldigt mycket stopp och istället för att flyga fram skickar Shercon en kvast lera 10 meter upp i luften. Tog några sekunder innan jag fattade att en rot lagt sig kring fotpinnen. Grattis. Bara att lyfta hojen och försöka igen.

Eftersom jag inte är snabbast var jag i mål strax innan 15, lite paus för mat, torra kläder och nya bromsbelägg innan det var dags igen klockan 16 för mörkerkörning. 

Mörkerkörningen var om möjligt ännu mer utmaning än dagsetapperna. Med närmare 100 startande förändrar sig banan ganska markant och där det gick att köra varv 3 gick det garanterat inte att köra varv 7. Jag hade dubbla lampor på hjälmen och herrejösseslampa på hojen, men ändå var det litet klent tyckte jag ibland. Inte så konstigt eftersom lamporna blev så grymt leriga…

Stämningen i spåret var kanon, folk pekade spår här och var, hade det varit fler eldar hade man kunnat tro att det var Novemberkåsan. Tack också till de två killar som hjälpte mig lyfta hoj vid ett tillfälle. Den hjälpen var uppskattad sådär näst sista varvet. Tack alla som hejjar, ni gjorde kvällen ännu roligare. 
Trött rullade jag i mål vid sjurycket på kvällen, lastade in ett ton leriga kläder och någon slags motorcykel i skåpbilen. Vilken dag. Vilken kväll. Sjukt kul tävling. Det känns att man lever.
Vann gjorde Douglas Danfors och vi andra var allt en bra bit efter honom. Snyggt kört! Totalt var det närmare 100 anmälda men i resultatlistan finns bara 85 så jag gissar att det fanns några som fick kalla fötter redan innan start. 

Alla som drömmer om Novemberkåsan borde köra MC Sport Kåsan om det blir en fortsättning på det här. Perfekt nivå för att känna på utmaningen, lära sig och helt enkelt träna. Novemberkåsan är så klart 17 gånger värre och när jag satte där i bilen kände jag en slags tacksamhet att jag i alla fall inte är så knäpp att jag anmält mig till den. Men all respekt för de 163 som är det. 
Hatten av för alla i Botkyrka MK som engagerat sig och dragit bana, ställt upp som funktionärer, grillat hamburgare och sett till att allt flyter. Som klubbmedlem är man så klart partisk, men tävlingen överträffade i alla fall mina förväntningar på utmaning. Tack också till alla fotografer i spåret, att kolla in era bilder efteråt är verkligen superkul. 

Kan du inte få nog av kåsafeelingen så rekommenderar jag att kolla in filmen här nedan. Den ger en bra bild av nattetapperna på MC Sport Kåsan.