Provkörning: Husqvarna TE 300 / 250i

Skidbacken börjar på 1150 meter över havet och en bit upp har vi tidigare på morgonen sett två björnar som travesterat backen. ”En mamma och hennes unge” hävdar frukostservitrisen men jag ser egentligen bara två svarta prickar som rör sig. Jag är i Kanada och ett par timmar senare ger jag full gas med Husqvarnas nya tvåtaktsmotor med insprutning. Toppen är på över 2500 meters höjd och syftet är så klart att visa hur motorn hanterar skillnaden i lufttryck och temperatur. Det är beroende på hur syrerik luften är som man tidigare behövt bestycka om förgasaren på en tvåtaktare.

Vi börjar med att ta omvägen upp via den stig som downhill-cyklister kommer att ta ner till helgen när anläggningen öppnar liftarna för mountainbikes med feta däck och rejäl fjädring. Det är brant, tekniskt och smalt. En del rötter, lös sand, inte helt olikt en endurobana utanför Sala, bortsett från stigningen. Typisk svenskenduro, skulle man kunna kalla det. Ja, med den skillnaden att vi inte har endurospår uppför Kebnekaise, ska man kanske tillägga.

Redan från start imponerar motorn. Inte bara för hur den hanterar stora höjdskillnader. Jag kör 300-kubikaren och slås av hur snäll den trots allt är. Kommer runt en tajt sväng och har - egentligen - en alldeles för hög växel, men ger ändå gas och motorn tuggar på från bisarrt låga varv, nästan lika förlåtande som en fyrtaktare. Lite senare hamnar vi ute i själva skidsystemet och kan ge full mutter uppför en backe som leder till toppen. Att kalla motorn på höga varv för ”snäll” vore löjligt. Det finns grymt med kraft i den här maskinen. Jag blir trött i armarna av fullgasrepan upp. Det är närmast bisarrt vilken brutal maxeffekt den levererar.


Motorn känns igen från 2017 års modell, men har som sagt fått insprutning. Som en snabb återupprepning om skillnaden till 2017, vilket innebar en helt ny modell, så flyttades startmotorn ner under själva motorn och de har även balansaxel för minskade vibrationer, vilket verkligen gör stor skillnad.
Husqvarna sänkte med den nya motorn och chassit även vikten rejält till 2017. Fjädringen uppdaterades också, framgaffeln WP 4CS ersattes av WP Xplor, vilken till 2018 nu fått nya ytterben samt blivit aningen styvare i grundsetting då den lätt bottnade ur.

Den stora nyheten till i år är så klart insprutningen. Visst är det så att insprutningen tillkommit av anledning av avgaskraven i Euro 4, men det är inte hela sanningen.
Anledningen är lika mycket att få lägre bensinförbrukning för att få längre räckvidd, vilket alla som kör exempelvis GGN känner igen problematiken med. Huvudsyftet är dock att få en motor som går jämnare – oavsett bestyckning - och som därigenom också kan få ett ännu jämnare register.

Utvecklingen startade redan i början av 2000-­talet men avbröts av finanskrisen och togs därefter upp i samarbete med Graz ­Universitet, vilket ledde fram till genom­brottet med injektorerna som ­sprutar in bränslet efter att luft och olja ­snurrat runt i vevhuset, som namnet antyder ­Transfer Port Injection. Vevhuset smörjs alltså fortfarande av tvåtaktsoljan.
– Vi provade med direktinsprutning men det finns många nackdelar, berättar ingenjören Phillipp Indlekopfer hos Husqvarna.
– Systemet kräver högt bränsletryck och är svårt att bygga så kompakt som vi skulle önska. Det här blir en betydligt lättare ­konstruktion.

Själv upplever jag insprutningen som fantastiskt bra under denna provkörning. Du slipper blanda olja i soppan, bestycka för­gasaren och motorerna går otroligt rent och fint långt ner från botten. Visst, tvåtaktaren blir med detta dyrare och mer komplicerad. Det är pumpar och injektorer samt sensorer som mäter gaspåslag, luft, vattentemperatur, insugs- och vevhustryck.
Men en annan fördel med insprutning är att tvåtaktaren också fått samma generator på 195 watt som fyrtaktaktsmaskinen har. Det innebär att du som kör med lampor och handtagsvärmare har möjlighet att driva dem från hojen utan att linda om statorn.

Vi kör givetvis även 250-modellen under samma förutsättningar, byter mellan 300 och 250 kontinuerligt under dagen. Båda upplevs som otroligt lätthanterliga i tajta sektioner, skillnaden mot en fyrtaktare beskriver vi mer i duellen på annan plats i tidningen, men ordet ”lekfull” är nog det som passar bäst.

Viktskillnaden mellan 250 och 300 är liten men känslan för motorn dessto större. Medan 300-kubikaren närmast kan köras som en ­fyrtaktare, på relativt låga varv, svarar 250 ännu snabbare och inbjuder mer till fullgaskörning för en motionär som mig. Den blir mer explosiv i sin karaktär, i jämförelse med 300-kubikaren. Med insprutning har Husqvarna visat att det finns en framtid för tvåtaktaren.