Jag är en sådan där konstig sort som gillar många typer av hojar. Följaktligen så kör jag:
- modern retrohoj, Triumph Thruxton från 2008
- en halvgammal sporttourer, Triumph Sprint ST från 2003
- en Kawasaki J300 från 2014
Trajjorna står för helgåkningen. Trivsamt bullrande längs kurviga landsvägar en bit utanför stan. Det finns otroligt många sköna landsvägar att njuta av. Det brukar också bli en eller annan längre färd. Scootern är en modern sådan med automatlåda och kåpor av äkta plast. Den används för jobbpendling och stadskörning. Duglig på trafiklederna och ändå smidig när man vill köra mellan köerna vid rödljusen.

Men jag skulle också kunna tänkta mig en gammal fin Vespa. Eller varför inte en Lambretta? En BMW C1? Så grotesk så att den är fräck, nästan. Och så oerhört praktisk i stadstrafiken. Kanske en off road eller grushoj - det är skoj! En enduro kanske? Eller en Africa Twin, en Super Ténéré eller gammal BMW R80 GS för äventyrsresor? Eller en Triumph Tiger, gärna den tidiga versionen som har lite råare look. En sådan i rat-skick så att man inte behövde vara rädd om lacken? Eller en halvstor snygg tufftuff-hoj. En Moto Guzzi!? V7 eller en Bellagio? Kanske lite 70-talsretro? En Guzzi 850 Le Mans? Eller en gammal BMW R90 med liten kåpa? Klassiska maskiner! Eller ett plastjärn för snabba landsvägar. En gammal Yamma eller Gixxer från sent 80-tal, de åren då de hade extra stora, tydliga, dubbla framlyktor. Som kanonportar nästan, såg fräckt ut! En Ducce? Monster eller med kåpa? 916? Svårt att välja. Eller nå't annat kul som Kawas lilla söta 300 Ninja. Inte snabbast, men snygg. Man behöver inte vara snabbast för att vara läcker! :-) Vid närmare eftertanke så behöver man faktiskt en 4-5 hojar. Minst!